Varför förhandlingsrätt för IV?
Riksdagen har beslutat ge regeringen i uppdrag att lämna förslag till hur en förhandlingsrätt gällande IV-ersättningens storlek skulle kunna vara utformad. Det ska markeras att uppdraget inte avser om en förhandlingsrätt ska införas utan hur en sådan ska vara utformad.
Principiella skäl för förhandlingsrätt
IV är en ekonomisk kompensation som utbetalas eftersom man gjort en inskränkning i konstnärens upphovsrätt. Innebörden är att om inskränkningen avskaffades skulle förhandlingsrätten uppstå automatiskt eftersom var och en som visar konstverk som överlåtits (sålts) skulle vara tvungen att fråga konstnären (eller dennes ombud BUS om tillstånd till sådan visning).
Det finns inget skäl till att staten ensidigt ska bestämma den rimliga kompensationens storlek. En kompensation (för en inskränkning) av det här slaget har tillkommit av förenklingsskäl och inte för att ge rabatt på kostnaden för att använda konstverken. I praktiken blir det så att staten tar ifrån konstnären rätt att förhandla om värdet för användning och sedan använder konsten till den kostnad man själv ser som skälig. Det finns som bekant olika syn på hur stor ersättningen ska vara.
I ett demokratiskt samhälle är det normalt att ekonomiska ersättningar förhandlas mellan parterna. Det är vanligen argumenten som till slut avgör resultatet av förhandlingen och inte, som nu, då staten bestämmer själv, ett ensidigt partsintresse.
Det kan också uppfattas som ett omyndigförklarande av konstnärsorganisationerna, som om att staten inte anser att de klarar av att förhandla sina ersättningar. Det är tydligt att i vart fall riksdagen har en annan syn på detta och anser det vara tid att tillerkänna konstnärerna förhandlingsrätt.
Praktiska skäl för förhandlingsrätt
Författarna har förhandlingsrätt kring den liknande biblioteksersättningen. Det har medfört att biblioteksersättningen har kunnat hållas på en rimligare nivå än vad som varit fallet utan förhandlingsrätt. Det är en viktig pratisk erfarenhet.
Om förhandlingsrätten spelar en positiv roll är det angeläget att även bildkonstnärerna får denna rättighet eftersom det är en ersättning och inte ett kulturpolitiskt bidrag bland andra sådana bidrag.
Konstnärernas fackliga organisationer har erfarenhet av förhandlingar och kan ta ett ansvar för att en förhandlingsordning också fungerar i praktiken. Man har bland annat erfarenheter från förhandlingar kring avtal om utställningsersättningen, anställnings- och uppdragsavtal, hyresavtal för ateljéer och ett flertal liknande situationer där konstnärernas ekonomiska och ideella intressen avtalas.
Frågor att besvara
Det finns frågor som måste besvaras i en utredning till exempel frågan om vad ska man förhandla om? I fallet med biblioteksersättningen fastslås ersättning för varje boklån. För IV-ersättningen kan man tänka sig att bestämma över storleken på ett poäng eftersom det bestämmer ersättningens storlek till den enskilda konstnären. Anslagets storlek är kanske mindre lämpligt eftersom det inte är transparant, man vet inte utfallet för individen.
En annan fråga är att bestämma vem ska vara ombud för konstnärerna? Precis som i fallet med biblioteksersättningen verkar det lämpligast att konstnärernas fackliga organisationer tar den rollen.
En förhandlingsordning måste fastställa att om förhandlingen strandas¸ så kan part kan gå vidare med begäran om medling eller liknande.
Det är viktigt att erfarenheterna från författarnas förhandlingsrätt tillvaratas.
Förhoppningsvis kommer kulturutredningen att beakta dessa erfarenheter och komma med ett genomarbetat förslag i mars.
Mats Lindberg
